Den sovande knoppande källan
vaknar till liv och börjar explodera,
i all sin skönhet runt huset Fyrkappan.

Jag tror våren är här med oss.

Dörren står, på vid gavel.
En glimt av solen dansar med sin närvaro
över det skitiga stengolvet.

Sträcker jag ut min hand,
kan jag nästan röra vid
det, som jag kallar liv…

Jag försöker blunda.
Jag försöker se…
Det jag ser.

En sliten gammal filmrulle
spelas upp i mina sinnen.
Jag försvinner för en stund.

- Kaffe?
- Sweed…
- Vill du ha kaffe?

Vaknar så till sans av det som är nu.
Vänder mig om.
- Du, jag tror jag vill ha något mer…


/M

I landet öster om månen.
Där finns det en port.
Med den magiska nyckeln öppnar den sig.
Där står hon igen från sagornas land.

Jag tvekar plötsligt och sätter mig ned.

Följer du med?
Inte idag, säger jag.
Jag är trött, hängig och ur form.
Jag vet, säg det du.

På tvären, alltså.
Trulig på det mesta.
Nästintill omöjlig.
Hur kan det vara möjligt?

Jag reser mig lika plötsligt.
Drar igen porten.
Vrider om nyckeln,
till landet öster om månen.

Med lättsamma steg styr jag mot min vackra dalgång.
Jag vill vara fri och ledig från mitt fotografi.
Idag.

I landet väster om nu…


/M

Det finns en hemlig skrift,
dold bakom oss.
Det finns en lögn,
inbäddad i orden.

Det finns en sanning,
endast menad för oss.
Det finns ögon som ser,
det vi vill se.

Den besudlade lögnen…

Är vi verkligen sanna,
så sanna…
Att allt vi snuddar vid,
det vi kallar lögn…
blir till korn av sanning?

Säg mig…


/M

Alla dessa fantastiska kvinnor.
Ni gudinnor.
Mina vardagshjältinnor.

Under lång tid har jag velat påbörja
ett projekt om er
makalösa kvinnor.

Än så länge är det en baby,
som har fått vila
i naturens eget sköte.

Där bland magiska egenskaper,
i ljuset av den gåtfulla månen
med sitt vakande tredje öga.

Är ni redo att ta form med er visdom,
kärlek
och era livserfarenheter?

Kan ni sprida ert ljus
till oss betraktare?
Kom, kom framför min lins…

Ni, ni underbara kvinnor…


/M

Det råder tystnad långt in,
i den skapande kammaren.
Instängt av det hemlighetsfulla.

Ett tillstånd i det drömlika,
där fönstret förblir stängt.
Fångat i det evigt sentimentala.

Jag vill svepas med av skönheten.
Hur gör man det,
när det blåser kalla vindar?

Kom, kom, kyss mig långsamt.
Vet ni, jag tror det är vår…

Kan man köpa evigt liv?

/M

Jag vaknade av döden.
Döden…
Varför knackar du mig på axeln, du döden?
Gå med mig, säger du…
Jag vill inte, säger jag.
Döden, döden, sade Astrid…

Med ens blev jag klarvaken.
Satte mig upp och gnuggade bort all grus i ögonen.
Jag fick en inblick av livets osynliga sida…
I min dröm.
Jag färdades från ett plan till ett annat.
Där tiden, rummet, dagen och natten var i samklang.

Jösses, har jag haft möte med det tidlösa ögonblicket?

/M

Ut, ut i livet.
In, in genom ljuset.

Ändå vandrar jag i mörkret.
Men mitt mörker är inte svart.
Det sägs att skapelse tar form
i det mörka rummet.

Det latenta ljuset ligger snubblande nära mig,
om jag bara ser och inte blundar.
Någonstans möter jag de där strålarna,
som bara väntar på att få gripa tag längs min ryggrad.
En kittling om vad som komma skall.

Jag avvaktar.
Inväntar.
Mötet med skenets skimmer.

/M

Jag funderar mycket.
Över livets grubblerier.

På knivar och gafflar.
Kanske en och annan sked.
Päron och äpplen.

Varför kan man bara inte skapa,
en annan ordning mitt i all oordning?
Eller tvärtom?

Måste allt klinga resonligt?
För vem?
Jag vill inte vara förnuftig.

Jag vill sväva…


/M

Det är natt i huset Fyrkappan.
Den långa fredagen har övergått i
Påskens Afton, i skrivande stund.

Jag lägger mina glasögon i boken,
uppochned.
Blocket är uppfläkt med pennan bredvid.

Tiden går.
Jag med.
Du också…

Varför har vintertid
övergått i sommartid?

Vi är snart inne på den fjärde dagen... är det Påskdagen?
Av Jesu kristi tid.

Maria Magdalena, var finns dina händer?

Och jag…

Jag har druckit upp den sista
blodsdroppen av ett utsökt vin.


/M