Ut, ut i livet.
In, in genom ljuset.
Ändå vandrar jag i mörkret.
Men mitt mörker är inte svart.
Det sägs att skapelse tar form
i det mörka rummet.
Det latenta ljuset ligger snubblande nära mig,
om jag bara ser och inte blundar.
Någonstans möter jag de där strålarna,
som bara väntar på att få gripa tag längs min ryggrad.
En kittling om vad som komma skall.
Jag avvaktar.
Inväntar.
Mötet med skenets skimmer.
In, in genom ljuset.
Ändå vandrar jag i mörkret.
Men mitt mörker är inte svart.
Det sägs att skapelse tar form
i det mörka rummet.
Det latenta ljuset ligger snubblande nära mig,
om jag bara ser och inte blundar.
Någonstans möter jag de där strålarna,
som bara väntar på att få gripa tag längs min ryggrad.
En kittling om vad som komma skall.
Jag avvaktar.
Inväntar.
Mötet med skenets skimmer.
/M
Tack för dina fina ord hos mig.Kram OrOsHjÄrTA
SvaraRaderaÄlskar Dina dikter!
SvaraRaderaKRAM!
Avvakta och invänta...att klara det är stort.
SvaraRaderaGillar att läsa dina ord, och bilderna!!!
Stillar hunger, och släcker törst. Typ.
Vem är du?
SvaraRaderaUnderbart!
Vackert skrivet, Marie! Anser själv att vandring i mörker ingalunda måste betyda depp, vrede eller vilken annan svartsyn som helst. Tvärtom möjliggör det för ljuset att synas. Det är lite grann som att: om bara ondska existerade, vore den knappast ond... Eller?
SvaraRaderaVilsen – Vet inte själv om jag kan kalla det dikter.
SvaraRaderaJag försöker bara få ett flyt i språket i kombination med det jag känner.
Tack, snälla du för stora ord.
Kram tillbaka!
Peace – Jag försöker verkligen det, avvakta och invänta.
Ibland känns det svårt, så svårt.
Och du, jag blir glad att du tittar in till mig och tycker om.
”Stillar hunger och släcker törst” – me like! Tack!
Anonym – Hm… det kanske jag borde fråga dig?
Du är välkommen tillbaka…
Robban – utmärkt beskrivet!
Lämnar dock din sista mening kvar att begrundas.
Är inte överens med den tanken.
Kalla kårar längs ryggraden…
/Marie
Väldigt vackert
SvaraRaderaJag tror, (kanske som du), mörkret är inte svart. Mitt mörker är mjukt och ofarligt när jag väl bekantat mig med det. Och bara den minsta, minsta aningen om ljus får det att gå åt sidan, lägga sig som en mjuk matta vid min fötter. Mörker och ljus tillsammans.
SvaraRaderaTycker om dina foton. Kram fina du.
Anjo - Tack, du gjorde mig glad!
SvaraRaderaRegnnatt - Den hårfina skillnaden...
Jag dansar oftast i båda. Tydligen du också.
Kram tillbaka, du mjuka.
/Marie