Jag fryser.
Klockan närmar sig fyra på morgonen.
Jag fryser till igen.
Slänger på mig koftan.
Bilder överallt med nummer,
och röda kryss.
Håller inte, håller inte…
Bort, bort som fan.
Jag fryser.
Klockan närmar sig fyra på morgonen.
Jag fryser till igen.
Slänger på mig koftan.
Bilder överallt med nummer,
och röda kryss.
Håller inte, håller inte…
Bort, bort som fan.
Jag fryser.
Ska jag gå och lägga mig?
Dra täcket över huvudet?
Vakna med ett annat sinne?
I morgon är en annan dag?
Kryper upp i soffan med filten om mig.
Slänger med trötta ögon,
en glimt över bordet,
med alla utkast liggandes huller om buller.
Vilket jävla skit!
Blicken fastnar vid en utsorterad bild,
färdig för papperskorgen.
Slöjor.
Vita slöjor.
Slöjor av alla...
Sanden...
Som sanden,
i ett timglas…
Sa jag att jag fryser?
/M
Dra täcket över huvudet?
Vakna med ett annat sinne?
I morgon är en annan dag?
Kryper upp i soffan med filten om mig.
Slänger med trötta ögon,
en glimt över bordet,
med alla utkast liggandes huller om buller.
Vilket jävla skit!
Blicken fastnar vid en utsorterad bild,
färdig för papperskorgen.
Slöjor.
Vita slöjor.
Slöjor av alla...
Sanden...
Som sanden,
i ett timglas…
Sa jag att jag fryser?
/M
Som nästan alltid när jag läser hos dig, måste jag begrunda, gå bort en stund och fundera. Känna var i mig du landar... Ändå vill jag ge puss&kram redan nu, visa att jag varit här igen, är här så ofta.
SvaraRaderaNätterna att vila sig mot... Blir ofta sittandes uppe sent, sent för att sortera tankar eller hinna ikapp med något rent praktiskt. "Natten är min egen." (Den frasen har jag stulit, minns bara inte varifrån.) Det jag ser då, det bär mig ofta långt när dagen kommer.
Svep om dig filten du fina, svep in dig och känn hur du finns.
Najs! Från mitt perspektiv är scenen i bilden på gränsen till surrealistisk.
SvaraRaderaÄr det den unga kvinnan som materialiseras ur en slöja, som svävar centimetern över trägolvet? Eller är slöjan, som sakta "rinner ut", inledningen till den unga kvinnans upplösning och uppgång i en tillvaro "bortom"..?
Såna nätter eller dagar är tack och lov (för det mesta) övergående. Man vaknar upp igen och inser att man själv, världen, bilden eller ordet faktiskt är lite bättre än vad man trodde igår, inatt eller när det nu var.
SvaraRaderaHoppas filten värmde. Kram.
Regnnatt – Jag är så, så glad att jag fann dig… Och att du hittade mig…
SvaraRaderaNattrumlare är vi tydligen båda två. Jag finner ro i natten och har
oftast ett bättre arbetsflöde nattetid.
Speciellt i mörkrummet. Saker och ting faller på plats där och
tankarna bara ÄR. Jag och ensamheten… tillsammans med kemikalier, slabb och karaktärer i baden…
Du tillsammans med dina texter… dina tankar, och…
Puss!
Robban – Din fantasi finner inga gränser. Jag tycker om det – mycket!
Men så har jag också läst en del av dina noveller…
Kaffepulver – Ja, för det mesta är det övergående även för mig.
Jag önskar bara att jag inte var så förbaskat känslostyrd.
Att faktiskt vakna upp på morgonen och bära med mig samma känsla
under dagen och tvärtom. Sällan det händer. Det stör mig.
Grubblar för mycket för mitt eget bästa.
Jag kan titta på en bild, plocka fram den en vecka
senare, för att upptäcka att den faktiskt inte håller. Så är det med
texter också. Hur fasiken tänkte jag här, hur kände jag här?
Jag kan tänka mig att det är just så för dig också, med tanke på att
du har ambitioner – och visioner med ditt skrivande.
Precis som jag har, fast med fotografiet…
Kram till dig!
/Marie