Du tar din lilla hand
i min.
Släpper inte taget.
Stryker mitt finger
över din lena kind.
Pussar ömt din varma panna.
Du slumrar in
med din hand tryggt i min.
Vill hålla den kvar för evigt.
Hör dina lugna andetag
tillsammans med mina.
För ett ögonblick vill jag
att tiden ska stanna.
Blodsband har vi.
Mitt gudbarn,
det är du.
Var tar tiden vägen?
Var tar livet vägen?
Lilla du, ett år blir du.
Livet…
Det är du.
/M
i min.
Släpper inte taget.
Stryker mitt finger
över din lena kind.
Pussar ömt din varma panna.
Du slumrar in
med din hand tryggt i min.
Vill hålla den kvar för evigt.
Hör dina lugna andetag
tillsammans med mina.
För ett ögonblick vill jag
att tiden ska stanna.
Blodsband har vi.
Mitt gudbarn,
det är du.
Var tar tiden vägen?
Var tar livet vägen?
Lilla du, ett år blir du.
Livet…
Det är du.
/M
Så fint. Vilken värme.
SvaraRaderaÅh, det går så fort, så fort och framåt, hela tiden framåt. Som det ska, men jag vill hinna med, vill slipa ropa "vad hände?".
SvaraRaderaEn ljuvlig bild, ord som bokstavligen får mig att känna små knubbiga fingrar runt mina. Livets mening, att vi fortsätter. I någon form. Blodsband. Ja, så är det nog.
Mjukaste kramen ikväll.
Allt ok? Du är tyst och då blir jag orolig... fast det ska man inte bli i bloggvärlden... Däremot ska man försöka stava rätt, tänker jag och fnyser åt min förra kommentar här ;) Låt mig slipa :) Kram fina du
SvaraRaderaAllt är okej.
SvaraRaderaTekniken rasade ihop.
Kram tillbaka!
/Marie
En stark bild och starka rader till! Riktigt bra!
SvaraRadera//Malin Hellesø
Znogge - Förlåt, förlåt. Glömde alldeles...
SvaraRaderaSkyller på tekniken som kom emellan.
Tack! Oj. Tack igen.
Malin - Jag blev så glad att du var här...
Blir rörd av dina ord.
/Marie