Jag går med ljuset
i livets mörker.
Anden försöker fånga in
mitt andra jag…
En gäll röst från andra sidan ryter till;
- Lita på dina instinkter och följ ditt eget sken.
Med en rysning vänder jag mig förskräckt om.
Piper med en röst knappt hörbar;
- Men du, hur gör jag det?
Rösten kommer allt närmre…
Kvar står jag med blottad själ,
men är märkligt nog inte rädd.
Jag omringas av en kraftfull pust,
där jag nästan förs bort med vinden.
Den gälla rösten från andra sidan
blåser in sitt budskap.
Genom hela mig…
Förtvivlad rasar jag ihop.
Jaget är instängt i fångenskap.
Och jag hittar fan inte ut.
i livets mörker.
Anden försöker fånga in
mitt andra jag…
En gäll röst från andra sidan ryter till;
- Lita på dina instinkter och följ ditt eget sken.
Med en rysning vänder jag mig förskräckt om.
Piper med en röst knappt hörbar;
- Men du, hur gör jag det?
Rösten kommer allt närmre…
Kvar står jag med blottad själ,
men är märkligt nog inte rädd.
Jag omringas av en kraftfull pust,
där jag nästan förs bort med vinden.
Den gälla rösten från andra sidan
blåser in sitt budskap.
Genom hela mig…
Förtvivlad rasar jag ihop.
Jaget är instängt i fångenskap.
Och jag hittar fan inte ut.
/M
precis så känner jag mig...
SvaraRaderaKRAMAR till Dig!
Den först meningen är bra. Ja, så in i... bra!!! Kontrasterna ger perspektiv - viktiga ingredienser i ett medvetande som har förmågan att se helheten.
SvaraRaderaBilden? Näää... blir tjatigt om jag skriver min mening. ;)
Inte jag heller ... hittar ut. Just nu känner jag mig mer än vanligt insnärjd ...
SvaraRaderaDu skriver och fotograferar så ... obeskrivbart ... helt enkelt. Det finns inga ord. Alla blir så futtiga.
Kram!
Inatt kan jag kommentera tillfälligt (tacka BT som tillåter bloggar i motsats till T-Mobile).
SvaraRaderaSå, du får en puss i natten - Och, instinkt är bra. Att lita på. Hur jäkla jobbigt det än är mellan varven. Jag håller dig i handen så är vi inte ensamma när vi går vilse ibland.
Vilsen – Vi är många…
SvaraRaderaKram tillbaka!
Robban – Fina, fina du Roberto. Du är alltid så snäll!
Och nej, du blir aldrig tjatig. Skriv du på bara.
Skatan – Du är en klok fågel. Det finns dagar, det finns nätter…
Jag är övertygad om att du flyger och hittar rätt i de fria vidderna
och sprider dina bevingade ord över oss alla.
Inget blir futtigt härinne – blir så glad över dina ord.
Stor kram!
Regnnatt – Oh, babe…
Jag vet, jag vet.
Någonstans du också.
Sköt om dig i Englands land.
Puss!
/Marie