Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

fredag 16 juli 2010




När livet knackar
och gör sig påmind
om de små tingen.

De små, små tingen.
Som får ditt blod att rusa
i höjden av glädje.

Så lycklig, så varm,
att all tid och rum
bara stannar av.

Vad tusan gör man då?

Står handfallen?
Stampar gräset?
Griper tag i lyckan?

Det där lyckoruset som infinner sig
när du minst anar.
För allting bara ÄR…

Är det då man omfamnar
kärleken till livet?

Eller hur fan gör man?







/M

9 kommentarer:

  1. Men söta, rara, underbara du! Ja, man omfamnar, tar emot, bunkrar upp!!! Så att man klarar de där stunderna när man vill krypa ihop inkurad i filten, vågar erkänna att sådana stunder finns. Och så att man, som du, får så mycket styrka så att man dessutom kan bära andra. Så som du gör..

    Åh, jag blir så lycklig när jag läser. Lycklig av att veta att du finns. Nära mig.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas man tar hela världen i sin famn och njuter för andra dagar kan komma. Så kärleksfull den första bilden är!

    SvaraRadera
  3. MAn kan ta en bild, så som du kan, om man kan det, och så ger man så mycket inspiration till alla andra runt om att då man har liksom spridit hela känslan av LOVE LOVE LOVE for life! att jorden må ruckas en liten bit! Tack!

    SvaraRadera
  4. Ja det är nog så man gör... stannar upp, stillar sig lite och bara suger in alla sinnen. För att plocka fram i minnet en kyligare dag. Och dina fina bilder gör det lättare att minnas!

    SvaraRadera
  5. Jag säger som du och de andra här. Det ääär då som man omfamnar livet. Det är dååå som man är genuint lycklig.

    Du kan du ... måste jag säga än en gång. Du kan du sätta ord på det (vi andra anar och kanske tänker)

    Kramar

    SvaraRadera
  6. Regnnatt – Tack snälla! Åh, vad du är underbar!
    Vilken tur att du också finns nära mig…
    Puss på kind!

    Znogge – Så sant, så sant!
    Och tack!

    Mrs S – Jag vet inte vad jag ska skriva…
    Tappade hakan i knäet. Känner mig plötsligt blyg som en liten skolflicka…
    Fina kvinna! Tack själv!

    Pia – Återhämta… ta vara på… förmodar jag, ja. Det är nödvändigt för att sinnena ska hålla sig i någorlunda schack.

    Skatan – Jag blir så glad att ni ljuvliga, ni kloka kvinnor finns!
    Och det där med orden… ja, det verkar du inte ha något större problem med…
    Inte de andra heller för den delen.
    Varm sommarkram till dig!


    /Marie

    SvaraRadera
  7. Åååååååå... vad jobbitt de bidde plöttslitt... Bilderna är vackra - fattas bara!

    Bilderna får mig dock att tänka på systerdottern och den kommande lillen... och att jag befinner mig på denna sida pölen! Ååååååååå!!!!

    SvaraRadera
  8. Vilka underbara bilder och vilken vacker text. Här ska jag vandra runt en stund och definitivt återvända.

    SvaraRadera
  9. Robban - Förstår att du saknar...
    Ni har ju inte korta avstånd direkt.
    Kram!

    Trolligt - Vad glad jag blir. Tack!
    Du är varmt välkommen tillbaka!


    /Marie

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.