Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

fredag 11 mars 2011




Somliga dagar kan man inte förstå.
Somliga dagar är i krig för frihet.
Somliga dagar rasar en del av Moder Jord.
Somliga dagar blöder hjärtan.

Somliga dagar undrar jag om Gud finns.

När jag var liten hade jag en tro på magiska krafter.
Om Världen var i nöd, skulle vi alla ta tag i varandras händer och bilda en kedja,
tänka samma tanke och föra över våra samlade energier till ett enda stort
klot där blixten slår till med full kraft.
Då skulle vi alla leva i balans i den bättre Världen.
Barnets tro som är så enkel, där det varken finns synd eller straff, utan bara oändlig godhet,
finns fortfarande kvar inom mig och någonstans tror jag på det fortfarande.
Jag vill så gärna tro på det.

Dagen har lagt sig i vila efter nattens storm runt huset Fyrkappan.
Solen har tittat fram, våren börjar vakna och jag hade möte med rådjur.
Mina drömmar är undanstoppade under armen idag, förmodligen imorgon också.
De väntar. De får lov att vänta.
Ingenting som är viktigt i jämförelse.

Stilla är vinden och jag vill ha vingar, i dessa somliga av dagar…


/M



11 kommentarer:

  1. Med tanke på vad som händer i Japan så är jorden i alla fall i uppror... Fasansfullt och katastrofen bara växer och växer.

    SvaraRadera
  2. Znogge - Det är mycket som händer i världen nu.
    Det är så svårt att greppa - omöjligt!
    Dessutom vågar jag inte tänka på vad som kan hända med kärnkraftverken...


    /Marie

    SvaraRadera
  3. Tänk om vi kunde behålla barnets tro hela livet, då skulle vi leva i den bästa av världar. När och varför tar barnets tro slut?

    SvaraRadera
  4. Allt finns på jorden så det räcker till alla, men ändå inte, bara om barnet får bestämma.

    SvaraRadera
  5. Lilla Blå – Tack så väldigt mycket!
    Jag blir så glad när det är du som säger…


    Conny – Jag tror det är ”vuxenheten” som dödar barnets tro.
    Hur vi ska uppföra oss följer med i de olika åldrarna.
    Vågar nog påstå att redan vid fyra års ålder ”ska” vi vara det som är ”normalt” för den åldern – sedan rullar det på…
    Det lämnas inget utrymme för ”utsvävningar” eftersom vissa normer redan är satta. Vi har det med i modersmjölken där oftast pekpinnar är avgörande för hur vi ska vara i ett ”normalt” samhälle.
    Med andra ord vett och etikett.
    Tack och lov var jag ett barn som oftast satte sig på tvären.
    Det har blivit min räddning många gånger i den ständiga balansen av barn/vuxen.
    Barnet följer mig alltid…


    /Marie

    SvaraRadera
  6. Ja, vår vuxenhet dödar nog ofta barnets tro, istället för att få den att växa. Vi glömmer bort hur försiktigt vi måste vattna... med oskuldfullhetens vattenkanna som inte misstror allt och alla. Ändå tror jag fortfarande på din kedja av händer. Ta min hand så är vi två, och kanske är vi sedan plötsligt tre...

    Japan gör ont i mig, det är så, jag är glad att du också säger det.

    Kram <3

    SvaraRadera
  7. Gud vad duktig du är!
    /Jonas på Bitterbloggen

    SvaraRadera
  8. Regnnatt - Precis så!
    Det är förfärligt det som sker nu.
    Jag finner inga ord.
    En malande om och om känsla.
    Jag tror att det gör ont i oss alla nu.
    Dessutom en rejäl väckarklocka för världens utplacerade kärnkraftverk...

    Kram, fina!


    Jonas - Hahaha, du är en stjärna!
    Din humor är obetalbar. Tack för den!


    /Marie

    SvaraRadera
  9. Fantastiskt. Helt fantastiskt.
    Du gör det igen. Och igen.

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Livet just nu - Åh, finaste pussgurka, du gör mig så glad så glad.
    Tusen tack för det!


    /Marie

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.