Marie Rosenqvist

Förändring i förändringens tid,
ligger som oskrivna blad i framtidens sköte.
Dolt med möjligheter av det vi ser. Och inte ser.
Jag vill omfamna dagen i min natt
och ta ner den till dig. Dig. Och dig...

Nattens ögon kommer som budbärare
och bringar hopp till alla som tappat sin krona,
där sången kom av sig mitt i melodin.

Den fallande stjärnan öppnar himlaporten,
men det sker först under nattens blund.
När du vaknar upp till en ny morgondag,
greppa din hand under din nattvarma kudde...

Den fallande stjärnan är en stjärna,
den som finns inom oss alla.
Stjärnan väntar, tätt intill.

Jag kan inte nog säga, vad är det du vill?


/M