Jag vill att något spricker upp,
där jag kan gå mellan
rött, gult, grönt och skönt blått.
Jag vill se främlingar i ögonen,
där jag håller kvar blicken
i mer än två sekunder. Utan rädsla för att se.
Ännu av mer…
Jag vill ge mig ut i natten,
där bladverk hänger våta i träd
som förläget räcker tunga.
Jag vill plaska i en bäck utan stövlar
med månskenet som enda lykta.
Jag vill dricka mig lummig i skönt sommarregn
och dansa naken i det vilda.
Jag vill fan försvinna in i den mörkaste ravin.
Och skrika – bär mig!
Svart regn försvinner och sköljs bort.
I dödens sjö.
Ta mig till ett vattenfall,
där halsen inte längre gör ont.
Ge mig en upplevelse utan slut
som kan lova mig evigt regn.
Jag vill se droppar genom en portion sol.
Det rena i det rena i det lugnaste av.
Allt.
Mot himmelsbron mellan två världar,
där regnbågen söker sina sökare. Utan synvillor.
Ja, alltid är det något…
/M
Vackert.
SvaraRaderaJag vill se främlingar i ögonen... mm, en lockande tanke :)
Bildens lutning... hade den varit "normalt" vågrät, skulle den bara ha varit bra... Nu är den perfekt!
SvaraRaderaOch så texten... "plaska i en bäck utan stövlar"... hade jag inte haft känslan av att du helst hade varit ensam, skulle jag ha fråga om jag fått följa med. ;-)
Allt gott!!
Regnnatt - Det är vackert, men samtidigt är det en risk. Låter flummigt.
SvaraRaderaAtt se någon okänd i ögonen i mer än två sekunder är eoner av tid. Ibland ser man mer än vad man borde...
Kram!
Robban - Du kommer ju snart...
Då skålar vi på tuman tre.
Tills dess - ha det bättre!
/Marie