lördag 10 september 2011
Den fria själens skrivare,
sitter stilla på sin kammare.
Sigillet som egentligen inte finns,
säger slutenhet
som bär på en hemlighet.
Makten ligger i pulsen,
där närvaron kräver sitt.
Inlindad i sitt eget sköte.
Brinn av passionen, säger jag.
Och elden visar ingen ånger.
Säger en annan.
Det är det pulserande hjärtat,
som alltid får näring.
Och som aldrig någonsin dör.
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh jag hoppas att dina ord är sanna. Att pulserandet kommer först, näringen därefter och döden aldrig.
SvaraRaderaDin bild är mycket vacker <3
Regnnatt - Det är så enkelt.
SvaraRaderaUtan den brinnande passionen är vi ingenting.
En låga som slocknar förknippar jag nästan med döden...
Kram till dig!
/Marie
Vackert... kort och gott: vackert! =)
SvaraRaderaBrinnande passion har jag mycket av,.men de flesta människor är rädda för elden här i Sverige, lite kyliga, lite försiktiga, lite rädda att visa vad de egentligen känner och tycker,.synd, man lever ju bara en gång.
SvaraRaderaHa det bra M.
Robban - Tack!!!
SvaraRadera/Marie
Brandon Lee - Super! Brinn ännu mer!
SvaraRaderaJag håller med dig - "nordiskt svalt" är mina ord för det. Och ja, vi lever här och nu.
Fritt fall, är det inte så?
Glad att du tittar in, det var inte igår...
Ha det bättre, Brandon!
/Marie
Och här sitter jag, lite skrämd, lite rädd, lite flämtande. Tänk om veden inte finns. Tänk om det bara är tändvätska. Tänk om. Ja. Tänk om. Tänk annat och brinn för fullan låga. Klart passionen ska få plats. Jag är en liten fegis.
SvaraRaderaAnn - Så alldeles självklart att den finns!
SvaraRaderaDu har den inom dig - ut med den!
Kram!
/Marie