Hårda svepande kulingvindar tog möte med mig idag och grep tag så det riktigt
ven om öronen under min dagliga promenad i "min" skog.
Träden vajar fram och tillbaka med sina jättelika kronor. De dansar
tillsammans, förenar sig med skogens oroliga djurliv, ljudligt viskande
i mina öron. Denna kombination av naturens krafter är magiskt. Utanför
pågår det fortfarande.
Mina tankar går alltid till Kullaberg då. Det öppna havet, klipporna...
Där har jag varit med min kamera under flera år. Vandrat och
klättrat, klättrat och vandrat.
Fotograferat , väntat in både ljus, vågor och komposition med
vingliga ben.
De meterhöga vågorna, piskande upp mot klippväggarna som bryts
i krocken, en kraftig splash - då är jag redo att skjuta...
Med ett 35 mm:s objektiv, otaliga putsdukar och massor med film
som vilar tryggt i mina fickor.
Berget - jag viskar till dig idag...
vi ses snart!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar