Marie Rosenqvist

Trampar på krossat glas. Jag känner splittret mot mina

trampdynor. Det är bara den tunna sulan som hindrar

skärvorna att tränga igenom.

På axeln hänger en tung fotoväska med både analog och

digital utrustning. Kroppen lutar något. Sätter ner väskan, sliter

upp kameran, skjuter av ett skott på ett motiv som plötsligt

dyker upp. knäpper igen väskan, slänger den över axeln igen

och har kameran fri runt nacken.

Går försiktigt uppför trapporna som leder mig till andra plan.

Jag möts av en lång korridor där ljuset inte riktigt orkar ta sig

fram. Dörrar på båda sidor och längs med.

Alla dessa dörrar...

Stängda dörrar...

Hjärtat bultar. Ljud kommer och går från ingenstans.

Vågar jag öppna? Tänk om...

Lägger min hand om dörrvredet, vrider om och kliver in i en stor

sal likt...

Det är varmt, fruktansvärt varmt. Fuktigt, min kropp blir blöt.

Svettpärlor som börjar bli en aning besvärande i min panna.

Det är blött mellan brösten, under brösten. Mellan...

Det är också nu som jag plötsligt utan förvarning, blir upptryckt

mot den flagnande väggen med varsamma händer där ljusstrålarna

träffar det slitna och skitiga betonggolvet.

Händerna drar upp min klänning, särar mina ben, greppar mina

fuktiga och svettiga bröst och tränger in i en passionerad och

vild lek.

Jag försvinner för en stund...

Ser jag stjärnor eller är det ren inbillning?

- Sweed, var är du?

Tyst...

- Hallå, är du där?

Samlar mig och harklar ut till slut - jag är här, precis nedanför.

- Är du färdig?

- Du, jag har en idé - vi stannar en stund till...

/M