Det är mycket jag borde nu. Så har det varit länge.
Fegar ur fullständigt. På mycket.
Jag backar istället för att visa ett jävlar anamma.
Visst, hon visar sig emellanåt.
Då blir det inte nådigt för någon inblandad, inklusive mig själv.
Det är både sorgligt och bedrövligt.
Bör inte vara så.
Har ingen som helst anledning att vara så - alls.
Något är trasigt och har gått i bitar.
Försöker verkligen anstränga mig för att återställa och samla ihop.
Så, vad sker med mig?
Jag har ingen aning. Saknar svaren.
Fast egentligen vet jag så väl.
Eller...
/M
De där svaren man vill ha - på allt. Fint skrivet!
SvaraRaderaTack, snälla!
SvaraRaderaDet är just dom där svaren som ligger dolda, som också är öppna någonstans... För någonstans vet vi... Om vi bara ser. Det tar bara lite längre tid. Något kryptiskt, men jag tror du vet vad jag menar.
/Marie