Det har varit en märklig sommar.
En bråkig, turbulent sommar, där jag själv står som motståndare.
Den absolut värsta opponent man kan ha.
Någonstans står jag fortfarande kvar i den tidiga våren och trampar...
Vart har du tagit vägen, du sommar, fram till nu?
Jag undrar ju en aning.
Vad var det som inträffade då?
Jag bara stannade av, så där.
Eller är det, det som kallas utveckling?
Just, för man tillåter att det som sker, det sker?
Låt det få ta sin tid...
Acceptera och bara låta vara...
Men för helvete - hur länge skall det här pågå?
Det börjar bli tröttsamt nu.
Det äter energi.
Och, jag måste få in fler uppdrag.
Det är ett annat bekymmer...
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar