Jag vaknade av döden.
Döden…
Varför knackar du mig på axeln, du döden?
Gå med mig, säger du…
Jag vill inte, säger jag.
Döden, döden, sade Astrid…
Med ens blev jag klarvaken.
Satte mig upp och gnuggade bort all grus i ögonen.
Jag fick en inblick av livets osynliga sida…
I min dröm.
Jag färdades från ett plan till ett annat.
Där tiden, rummet, dagen och natten var i samklang.
Jösses, har jag haft möte med det tidlösa ögonblicket?
Döden…
Varför knackar du mig på axeln, du döden?
Gå med mig, säger du…
Jag vill inte, säger jag.
Döden, döden, sade Astrid…
Med ens blev jag klarvaken.
Satte mig upp och gnuggade bort all grus i ögonen.
Jag fick en inblick av livets osynliga sida…
I min dröm.
Jag färdades från ett plan till ett annat.
Där tiden, rummet, dagen och natten var i samklang.
Jösses, har jag haft möte med det tidlösa ögonblicket?
/M
Börjar kännas som om du är mogen för en längre text...
SvaraRaderaRobban - Det där får du nog utveckla...
SvaraRadera/Marie
Skriv en berättelse, tösabit!!!
SvaraRaderaGör det! Eller en diktsamling :D
SvaraRaderaHa en skön lördag och kram på dig!
Döden finns nära oss. Men livet lika så! Tankar, bilder, sånt man läser och ser. Allt påverkar en. På det ena eller andra sättet.
SvaraRaderaDina bilder är verkligen drömska.
Gillar!