En doft av nybryggt kaffe,
i en måndag som är långt ifrån fel.
Två ljusklot speglar sig i mitt köksfönster.
Åh,
de Två Månarnas Land!
Det outsägliga ordet för en konversation,
som jag ännu inte förstår.
Men det gör ingenting en dag som idag.
Jag är en smula sömnig.
Nattens varma sängrus håller mig kvar
i dess famntag jag vill drunkna i.
God kaffestund i huset Fyrkappan.
De frodiga Domens Herrar,
breder ut sig för mig i ett långt ögonblick,
flyger in och sätter sig i nischen.
Jag blir varm och glad.
God dagens, ni vackra pippiar.
Vissla lite för mig.
Jag tror jag har solens strålar på mig,
denna gråmulna dag.
Visst är tiden normal nu?
/M
Tiden är nog synnerligen normal nu. Verkar det som. Som tur är.
SvaraRaderaKram! /Skatan
...tror mer på att strålarna kommer från dig... och speglar sig i, samt lyser upp din omgivning, tösabit! Älskar bilden!
SvaraRaderaSkatan - Normal är tiden.
SvaraRaderaMen jag, jag vill vara den där konstiga i allt annat vad jag kallar normalt.
Ren tur?
Kram tillbaka!
Robban - Åh... Det var fint! Tack snälla du!
Puss!
/Marie