Mellanrum utan ord.
En tomhet av andens fattigdom,
borrar hål i oroliga själar.
Vakuum mellan ljus och mörker,
där det råder oordning
i all sin kontaktlöshet.
Fingerspetsar trevar försiktigt
längs med de slutna rummen,
efterlämnade i ständigt eko.
Jag gråter inom mig själv
där ingen längre går,
mer än jag.
Salar öppnas upp med strimmor av ljus.
Jag står möte med blixten genom mina ögon.
Det tar sig förbi och studsar genom linjer
som inte längre är raka.
Välkommen in...
Tvekar en stund, men bildens tecken
tvingar mig in till okända rum.
Utan ord där i mellan.
Och jag,
jag går in med nytvättat hår
dit ingen längre går…
/M
Jag tror mig skymta Korset och dess mysterium i slutet av de många rummen ...
SvaraRaderadet andliga ... som uppfyller dig med sådan vördnad
du fina Marie Sökaren
Kram!
Din bild i kombination med din text blir som vanligt magisk på något vis.
SvaraRaderaSkatan - Åh, vad fint skrivet!
SvaraRaderaVet du, kära fågel, jag tror det finns en sökare i oss alla. Den Sökaren...
Kram!
Znogge - Tack, snälla du!
/Marie
För ett ögonblick, i två hjärtslag, var jag där. I din bild, i dina rum.
SvaraRaderaTror jag.
Jag tror också, att man inte kan möta en annan människa djupare än man varit med sig själv.
Mina öppna handflator ville hålla din Gråt.
/Rikki
Finaste Rikki - Dina tankar...
SvaraRaderaDet tror jag också, det där.
Ibland känns det riktigt, riktigt otäckt.
Inbillar mig att det är den "ljusa" sidan som tar mig i rätt riktning. Då blir det inte så nattsvart.
Storvarmkramochpusspåkind.