Den yttre personligheten.
De mångas ansikten.
Av alla våra jag.
Det är fascinerande.
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
En plats, en själ Av en endaste enda I spåren av Vivaldi Det är allt, som finns kvar Jag återvänder a... -
Någonstans i tiden Någonstans… Beyond faces Flickan bortom allt Dit ingen kan röra Hjärtats öga i själen Stoppar hon någon annan... -
En ängel kom innanför min tröskel utan att knacka. En annan ängel, som var långt ifrån en ängel, rörde om i maskineriet. Jag gråter ifrån mi... -
Själarna dansar jämsides utan saltvatten på hennes kind Bortom allt det som är där… Det är hennes dröm Om än, så ... -
Det är oreda i mitt huvud. Det är kaos i mitt liv. Det är blod av ont som rinner i min själ. Med skiljelinjer och tvära kast, står jag inför... -
Den där färden, den är förgänglig Utan svårigheter, utan hinder… Den måste finnas där Från det mörkaste, mörkast... -
Den fria viljan kommer ur straffet Ansvaret håller jag i mitt hjärtats hand Starta inte krig med mig Skölden... -
Orsakernas verkan är inte alltid vad det ser ut att vara. Utan näring är vi de dödas döda. Jag undrar, spinner och väver livet sitt eget öde... -
Köld av fasa i februari utan strid Det blåa korsar det bruna Vid ett hav som river murar Där hon och någon Möts möts Någonstans i de naknas ...
Ja, verkligen...
SvaraRaderaDet är så fascinerande att jag knappt kan sitta still när jag tänker på det!
SvaraRaderaJa ... fascinerande ... för när man tänker efter så finns det ju oändligt många "jag" att utforska bakom den där masken ... den där "yttre" personligheten.
SvaraRaderaKram!
Vet du... Jag tänker ofta att sökandet efter det rätta yttre inte alls är så fåfängt som vissa vill ha det till. Det är bara en simpel nödvändighet för att nå helheten. Det inre finns där, har alltid funnits, dolt av lager på lager av det vi trodde var "jag".
SvaraRaderaSå på sätt och vis håller jag med dig, men samtidigt inte. Alla dessa jag är skärvor av den melerade helheten, den mångfasetterade som är en enda.
Oj, detta blev rörigt, förlåt :)
Och kram
Det är en kombination av din bild, dina ord och mitt sinnestillstånd som skrämmer mig. Jag får återkomma när det ljusnar istället och se om det känns annorlunda då.
SvaraRaderaKram
Znogge – Exakt…
SvaraRaderaPia – Så bra!
Skatan – Dessutom föränderlig…
Regnnatt – Nej nej, inte rörigt. Jag förstår vad du menar. Den inre kärnan är något annat.
Men det mångfasetterade är ju flera… och den ”yttre” personligheten förändras med tiden.
Våra ansikten ändrar skepnad och vi kan inta vilka gestalter som helst.
Det här intressant. Vi får utveckla det vid tillfälle. Jag ser fram emot det.
Kram tillbaka!
Smultris – Hoppas det har gått över.
Du är så välkommen tillbaka i annat ljus…
/Marie