Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

lördag 30 juli 2011




Ingen pardon. Ingen välsignelse.
Händelser slår till med full kraft.
Hjärtan blöder och krossas i smulor.
Djupa sår sätter spår. För alltid.

Det är rörigt i mitt huvud.
Omtumlande dagar i terrorns och dödens tecken.
Jag kom av mig alldeles härinne. Fotografi har känts mil av öken bort.
Isande vindar har kommit så nära inpå med budskap så onda
att det lägger sig som stickande knivar under huden.
Det är inte hanterbart.
Hur mycket kan vi ta in innan hjärtat brister?
Hur människor en nation bort känner och som verkligen är berörda,
vågar jag inte ens tänka på.
Det är så svårt att sammanfatta när känslor och tankar är så laddade.
Då finner man inte riktigt orden.

Jag försöker sy ihop världshistorien.
Jag samlar ihop mina kunskaper för att kunna förstå vad som händer i nutid.
Men jag kan inte hur mycket jag än försöker. Det är obegripligt.
Är människan så historielös att hon missar att kika i backspegeln?

Om jag sträcker ut min hand, kan du känna den då?
Kommer vi att enas då?
Det finns inget blod.
Ondskans ansikte kan inte röra oss.
Kom ihåg det när skräcken sätter sina klor.

Jag tänker, vi måste hålla oss förenade annars går vi förlorade.
Släng aspelövet över axeln och ta med kärleken där du går.
I namn av de våra…

Amen.


/M

7 kommentarer:

  1. Jag känner den och jag fångar den. Låter min hand vila i din. Och min andra hand sträcker jag ut åt någon annan, precis som du. Och i vår ring av öppenhet, kärlek, värme, närhet, omtanke omsluter vi ondskan tills den blir till inget. För att den inte står ut. För att den förtärs av allt det vi står för.

    SvaraRadera
  2. Ann - Finaste du. Vilken kommentar!
    Så rörd av dina ord. Det bär jag med mig. Tack!

    Stor kram, en innerligt varm.


    /Marie

    SvaraRadera
  3. Otroligt vackra ord, Marie. Väldigt tankeväckande. Vi måste slänga aspelövet över axeln, verkligen. Nu mer än någonsin.

    SvaraRadera
  4. Anjo - Ja, det måste vi. Och tack, Anjo!
    Jag blir alltid så glad när du hälsar på.


    /Marie

    SvaraRadera
  5. Jag har så svårt att kommentera med ord som säger det rätta just nu.
    Egentligen sammanfattar "Hur människor en nation bort känner och som verkligen är berörda,
    vågar jag inte ens tänka på." allt det jag tänker.

    Vi kan sympatisera, vi kan våndas, men vi är ändå inte i närheten av deras helvete. Vi får bara vara de som lyssnar och torkar tårar.

    Du uttrycker dig så fint <3

    SvaraRadera
  6. Regnnatt - Vet du, det räcker långt. Så långt.
    Och, jag tycker aldrig att du har några större problem med att säga det rätta. Så du vet...

    Kram i natten. Jag själv skulle behöva en ganska rejäl en just nu...


    /Marie

    SvaraRadera
  7. Här kommer en, lite sent men ändå :)

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.