Låter mig fångas i svärmiska dagar.
Väl dolda i dimmornas dimma.
Det formlösa blir flytande och intar
mjuka skepnader i skuggornas sken.
Inne i det dunklas suddighet,
blir vi de osynliga.
Gripbart för de andra som ser.
De visar vägen för de blinda…
Det är smärtsamt vackert och oändligt diffust.
Som en mystisk gåta rör jag om,
blir lyrisk i en Fyrhuset sång.
Låter mig ledas in i den djävulska dansen.
Under skuggornas sken i de blindas akt,
omfamnar jag det sköna i det vilda och det fria.
Oh oh, å my…
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar