Nu vill jag fråga något, hoppas du inte tar illa upp :) Vad blir viktigast för dig, dina ord eller dina bilder? Eller är de så starkt sammanflätade att du inte skiljer på dem? (Jag är inte bara en grubblare, jag är nyfiken också ;))
Konstigt! Jag skrev en kommentar igår men idag fanns den inte kvar. Jag tror dig självklart, jag blev bara så överraskad när den inte fanns kvar. Undrar om det kan ha nåt att göra med att jag bytte leverantör till mitt bredband igår från Telia till Tele 2. Förlåt Marie!
Conny - Ingen fara! Jag blev lite ställd bara. Blogger kan spöka ibland. När jag har kommenterat hos andra som har blogspot tog det lite tid innan "jag kom på" hur den ville... Oftast får man ju klicka på publicera tre gånger!!!
Läskigt. Och märkligt hur vissa miljöer kan skrämma skiten ur en och andra får en att känna sig hemma, trots att de är helt nya för en. Varm klapp på ryggen från "spöket".
Självklart är texterna av stor betydelse, men du vet ju också att jag är baklänges och vänder och vrider på allt där det egentligen inte finns en siffra rätt – eller fel. Rosenqvistan i ett nötskal.
Det finns ett svar så oändligt långt att det kommer att bli en aning drygt. Vill inte förklara mig i absurdum, om du förstår vad jag menar. Återigen kommer vi in på själva ursprungstanken bakom bloggen…
Men, bilderna och texterna hör ihop, även om mina tålmodiga och fina läsare inte alltid kan tyda mina ”gåtor”. Som jag har skrivit tidigare, jag lovar att återkomma om detta.
Du är en bandit…
Puss!
ÅSA, ZNOGGE OCH LIVET JUST NU – Jag har varit i en hel del ödehus och nedlagda fabriker och känt mig trygg i dessa. Däremot kan jag känna stor sorg… Är sällan rädd där jag har varit. Det är ett fåtal platser som verkligen har skrämt skiten ur mig.
Och jag är mycket noga med att säga tack innan jag går…
MAJA – Hej och tack! Kul att se dig här! Varmt välkommen är du!
Vissa platser, vissa hus... Jo, de talar.
SvaraRadera_______
Nu vill jag fråga något, hoppas du inte tar illa upp :) Vad blir viktigast för dig, dina ord eller dina bilder? Eller är de så starkt sammanflätade att du inte skiljer på dem? (Jag är inte bara en grubblare, jag är nyfiken också ;))
Vissa platser ja... Har mer skrik än väggar att ta på. Vackert. Hemskt.
SvaraRaderaVarför tog du bort min kommentar?
SvaraRaderaConny - Förstår inte???
SvaraRaderaHar aldrig tagit bort en kommentar härinne.
/Marie
Konstigt! Jag skrev en kommentar igår men idag fanns den inte kvar. Jag tror dig självklart, jag blev bara så överraskad när den inte fanns kvar.
SvaraRaderaUndrar om det kan ha nåt att göra med att jag bytte leverantör till mitt bredband igår från Telia till Tele 2. Förlåt Marie!
Conny - Ingen fara! Jag blev lite ställd bara.
SvaraRaderaBlogger kan spöka ibland. När jag har kommenterat hos andra som har blogspot tog det lite tid innan "jag kom på" hur den ville...
Oftast får man ju klicka på publicera tre gånger!!!
/Marie
Vissa miljöer elller byggnader kan skapa ett obehag. Känner igen det...
SvaraRaderaLäskigt. Och märkligt hur vissa miljöer kan skrämma skiten ur en och andra får en att känna sig hemma, trots att de är helt nya för en.
SvaraRaderaVarm klapp på ryggen från "spöket".
vacker blogg!
SvaraRaderatack för att du tittar in hos mig,
jag kikar här också!
kram!
REGNNATT – Alltid bilden! Alltid! Numero uno!
SvaraRaderaSjälvklart är texterna av stor betydelse, men du vet ju också att jag är baklänges och vänder och vrider på allt där det egentligen inte finns en siffra rätt – eller fel. Rosenqvistan i ett nötskal.
Det finns ett svar så oändligt långt att det kommer att bli en aning drygt. Vill inte förklara mig i absurdum, om du förstår vad jag menar.
Återigen kommer vi in på själva ursprungstanken bakom bloggen…
Men, bilderna och texterna hör ihop, även om mina tålmodiga och fina läsare inte alltid kan tyda mina ”gåtor”.
Som jag har skrivit tidigare, jag lovar att återkomma om detta.
Du är en bandit…
Puss!
ÅSA, ZNOGGE OCH LIVET JUST NU – Jag har varit i en hel del ödehus och nedlagda fabriker och känt mig trygg i dessa. Däremot kan jag känna stor sorg…
Är sällan rädd där jag har varit.
Det är ett fåtal platser som verkligen har skrämt skiten ur mig.
Och jag är mycket noga med att säga tack innan jag går…
MAJA – Hej och tack! Kul att se dig här!
Varmt välkommen är du!
Kram tillbaka!
/Marie