Nät av skydd börjar slita som spunnet socker.
Fångat i den vilsamma flykten utan återvändo.
Ansikte möter ansiktet möter ansikten.
Det kunde ha varit hon i en enkel mening.
Det kunde ha varit ur ett stycke från det renaste av toner.
Från ett plingande klingande piano.
Där hon bara försvinner i nu.
Men hon skalar av den renaste ton och hör inte melodin.
Med ögat så djupt i de mångas ansikten som döljer och tynger,
gömmer hon sig i hjärtat och gråter.
Var är visheten och det inre av det allra heligaste i själens ro?
Ansikte möter ansiktet möter ansikten.
I skepnad.
Vackert, utan att greppa.
Flykten utan återvändo blir kvar i nätet,
och själen lindas in i vilan.
Enkelhet av renhet likt den vitaste fjäder.
Så, hon blundar och somnar om…
/M
Ibland är drömmarnas värld det enklaste alternativet,oftast faktiskt...Kärlek!
SvaraRaderaSå en dröm...
SvaraRaderaKanske.
Kanske finns den i Helheten?
SvaraRaderaNär vi är Kloka nog att Förstå, att Allt hänger samman, att Vi, Tillhör, Varandra.
Du skriver så vackert-magiskt-mystiskt.
Dina Uttryck är så Dansanta.
Tack. Och Tack igen.
Och Finfamntag och Puss!
Oroshjärta - I verklighetens dröm.
SvaraRaderaDär vill jag bo. Love!
Znogge - Åh, det är mer än bara kanske.
Så mycket bara mer, och mer.
Mmmmm...
Rikki - Jaaaa! Så måste det vara! Jag vill det!
Idag träffar du det förflutna...
Jag tänker på dig.
Och tack, fina. Tack själv.
Varm kram i famn, du vet en sådan särskilt snygg.
/Marie