Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

fredag 4 februari 2011




Allt det stilla.

Ensamhetens allé står alltid givakt
oavsett vilken årstid som blåser.
Bortom dimmornas förvirring jag följer,
gränslöst vackert av allt vitt i gåtfull slöja jag ser.
Änglar av snö sopar den vinande vinden,
tjuter och sjunger och lämnar sikten fri.

Jag släpper styrhjulet i ensamhetens allé.
Likt ett format av mellan i lyckans uppochnedvända träd,
visar mig bus av änglar i vit skrud ända upp till himlen.
Och tar mig lekfullt ner igen.

Med öppna ögon färdas jag igenom i bestämd tid,
drar kulissen åt sidan och öppnar en spegel.
Europas, kanske längsta allé av Lind visar mig vägen.
Jag blundar och färdas rakt in.

Rogivande smatter mot fönsterrutan.
Barmark runt huset Fyrkappan.
Det är så stilla i stund med endast jag.

Och den står inte ens uppochned…


/M

4 kommentarer:

  1. Ensamhetens allé. En trygg vandringsväg, tänker jag.

    Kram <3

    SvaraRadera
  2. Isande kall ... denna allé men så vacker ... så vacker.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Bilden beskriver hur jag känner mig idag. Märkligt.
    Kram fina.

    SvaraRadera
  4. Regnnatt - Så trygg den bara kan bli.
    Och ändligt vacker står den pall Som Vivaldis årstider. Kram till dig!

    Skatan - Det ven om öronen där kan jag lova.
    Kram tillbaka!

    Livet just nu - Du, pussgurka. Dagen är snart slut och jag hoppas du vaknar upp imorgon utan ont. Varm kram!


    /Marie

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.