Julens glädje
   tillfaller småfolket
   Sann glädje, äkta glädje
   Den följer som i ett stjärnfall

   Och vid varje stjärnfall
   försöker jag önska något,
   men jag hinner aldrig med

   Mitt gudbarn
   Min brors barn
   Det glittrar om honom
   Jag följer bara med

   Allt är under förväntan
   Utan att egentligen ta
   Oskyldigt rädd
   i all sin nyfikenhet

   Varför följer inte
   den vetskapen med
   med barnet inom oss,
   som i ett stjärnfall?


   /M

   Den fria viljan
   kommer ur straffet

   Ansvaret håller jag
   i mitt hjärtats hand

   Starta inte krig med mig
   Skölden är min aura

   Ax av korn
   och rik på skörd

   Det blir rörigt
   hur jag än gör

   Nigredo in silence?


   /M

   Det är alldeles stilla av vinden
   som är någon annanstans
   Nu

   Tyst är ljudet
   som håller borta andan
   Från att falla

   Mannen som drar i den eviga vagnen
   Det är på den gatan hon bor nu
   Långt borta från huset Fyrkappan

   Tiden bak i fram
   Går framåt
   Så även i gårdagen...

   Kanske är det därför
   hon är här
   Idag

   Kristaller av is
   Bländande stjärnor
   som sprider ljus där hon går

   December
   Varm och trygg och isande kall,
   följde Du med hela vägen hem

   Hon vred om nyckeln till porten
   In
   December, snö av fall
   Gudar av alla väder,
   viskade i hennes öra;

   Vi blandar allt annat än utanför
   men pressen är egentligen densamma

   Hon log med ögon gnistrande blå
   I det svartaste djupaste
   I det djupaste ljus

   Tack, december
   som är här
   dit vinden är allt

   Snö av alla änglar,
   finns ni?
   Mer än i hennes värld?

   Stilla av den vinden
   Men hon är allt annat
   Än stilla

   Och blicken från henne
   finns i den oändliga gåtan
   Olöst

   Det är ödets ironi... 


   /M


 

   Det kalla hjärtat
   är på väg att mjukna

   Maria, fru av jung
   I renhet du vandrar

   Svart som dagen
   Vit som natten

   I allt annat
   än udd av trassel

   Snö
   smälter på hennes kind

  
    /M


 

   Vem sitter ensam i det splittrade rummet?
   Som i ett grepp
   blåses hon ut
   Än en gång

   Inget av detta
   var egentligen meningen
   Att bli

   Ta av dig kappan
   Bli ett med vinden
   Too cool to care
   She said, take care...
   Hon har inget att säga
   Längre

   Processernas tid är snart förbi
   Hon har mist allt
   Allt hon hade
   Vad väntar runt hörnet nu?

   Omsorgens oro blir till bekymmer
   i ett alltmer grubblande huvud
   Ett evigt trassel av krossat glas
   En del stora, en del små
   Hon kan inte lösa det oändliga
   I timmen nu

   Har slutet ingen början?

   I det privata rummet
   kan ingen nå henne
   Inte ens jag...

   Dagen av i morgon, finns den?
   Morgonstund har ju guld i mund,
   säger människor av de kloka

   Men vi hör inte någon av oss


   /M

Buren av ljuset
In the flash of light
Du,
Gud av min...

Vivaldi flyr inte längre
i hennes spår
Jag börjar se det

Och jag undrar,
när hon är redo
till att lyfta sina vingar
Och flyga mot...

Hon älskar honom
Tills den dagen
Hon dör

SAM 609 i Fyrkappans namn
Meddelanden sänds i koder
Du ser, håll hela vägen...

Jag klunkar det sista rödjutet
Jag tänder en sista cigg
Jag blåser ut den sista ljuskällan
In the flash av en annan låga
Och dunkar Thåström på högsta volym

Jag ser henne,
buren av en evig
glittrande diamant
Där ovan
Här under

Walk the line
Du,
Gud av min...


/M

Orsakernas verkan
når henne
Som ett slag på käften

Förvridet
snurrar hon runt
Igen

Kvinnan i flickan
Flickan i kvinnan
Hon finns där

Ser någon...?

Älskar
Älskar inte
Älskar

Allt av mening...?

I Helvetets Himmel!
Varför?
Varför gör hon det så svårt?

Hon bönar om nåd
Satan, hon ger ju allt!


/M



 

Knyter banden samman
människans liv?

När allt brister
undrar jag
vart ödet tar vägen...

Ansiktet från igår
vänder sig om
på min väg där jag går

Jag kommer från en annan tid
Du behöver mig nu
Bli inte rädd, var inte ledsen
Jag visar mig igen

Förstummad står jag kvar

Ansiktet försvinner lika fort
som det visade sig
Med banden efter mig...


/M

Kan själen bli störd
under sin resa?

Kan livskraften lämna
utan att passera
Och samtidigt suga in
energi på nytt?

Kan himlens nät binda
hjulets snurrande surr,
där pulsen finner mening?

Strukturer av det synligt osynliga
är bortom all tid
Och rum

Oföränderligt tillstånd
av ett evigt virrvarr
Men också föränderligt
i all sin lycka

Hur hänger allt ihop?


/M

Skuggor i öster
möter ljuset i väster
där frände av mening
söker sin lilla pojke

Oriktigt riktigt
i all sin orimlighet,
faller skenbilden
där skuggan smyger förbi

Förändringar sprids
i luftburen ovisshet,
där skepnader fastnar
och släpar efter

Livet sveper
Vinden blåser
Lågor fladdrar
Själar brister


/M

Naturens sköna seende
står klädd i vit skrud
Återkastat i renhetens ljus

Solen,
och alla stjärnorna
visar henne vägen

Kanske, till de Två Månarnas Land...

Riddaren av det dubbla
lutar sig ner
och säger med en viskning,
kyss

Vad händer den dagen
när hon verkligen
synar en bluff?

Sanningen kommer aldrig anmäld
Den måste vändas,
omochomochomigen

Tanken i det omvända,
där allt hon drar i
blir förvrängt, som i en spegel
Vänt

Tidens dragning
där något lurar i ögonvrån
av något som ligger dolt

Varför kan hon inte i blindo se?



/M

När ett tomt begrepp i tanken
blir efterlämnat i tomhetens eko
utan att riktigt säga adjö

När något sliter och griper och river,
inom mig
Där allt annat bara flimrar förbi

När det dunkla tränger sig på,
blir konturlöst, utan att avslöja dolda agendor
förtäckta i slöjornas korn av sanning

När alla försök till att skingra skogen,
istället blir ogripbart
Utan någon egentlig mening

Frågan är då om jag ser något alls
Tystnaden är liderligt olidlig
Eller är det det som är...

Jag blundar och slocknar


/M

Vad gör man,
när man är fast i sagornas saga
och inte kan somna om?

Vad gör man,
när förnimmelsen av en kyss
på en naken skälvande skuldra,
gömda tvillingtummar som bara är oss,
och ingen annans?

Omlottens märg av ben
i korsets eld
Revben som river
i passionens ömma lek,
där hjärtat rusar efter ännu av mer

Sheetsbetweenpillowsinblanco
Nej, tomhetens snurra
snurrar inte tomt

Allt är connectat
Allt
Allt


/M

Själarnas själ färdas under natten,
förbi dimmornas ridåer
Helt klädd i de naknas nakna

De vingbeslöjades svarta
är under magins kapsel
där den inre kraften finns,
om jag bara vänder mig om

Över mörkret,
in i ljuset
Flyg du jag

Ta allt med dig där du går
Jag finns, jag finns, jag finns
Här och nu

Så, jag blundar
och håller andan
Lite till

Nattens färd är min vän av själ...


/M

Det mest abstrakta,
växer sig allt starkare
In absurdum

Famnens omtag
kan laga allt,
som är trasigt

Minnenas backspegel
är läxan av allt,
som är bakom

Modet att förlåta,
är min väg till den
Sanna Kärleken

Den sanna av den renaste,
av livets elixir
där jag injiceras hel

Förmågan att se...
... är en gåva
Ta allt jag ger

Härifrån och nu...


/M

Somliga dagar kan jag inte andas
Andra dagar mår jag riktigt riktigt,
jävla bra?

Ja, jag ser bortom allt
Dansa i ljuset med mig
Ser du vad jag ser?

Dödens sömn är inte ämnad för oss
Är vi alla födda till att
bli?

Vid vår sida, jag är...


/M

Drunknar i oändligheten

Lyckan är en dröm
och lidandet verklighet,
för att citera Voltaire

Ja, jag vet hur det känns
Det bränns i varenda ven,
där smärtan åter tar ett grepp
i djupets narcissism

I'm fuckin lost, babe
Men inte i mig


/M

Sitter i natten,
natten som är
Och jag, jag hör
Tystnaden...

Tystnaden säger med alla ord,
ord som bildar handling,
i handlingens kraft
Där också orden faller platt

Platt blir natten,
natten som är
Och jag, jag känner
Mer än ord...

Var är allt nu?


/M

Jag tog ett snack med Gud igår
men inte fan lyssnade Han

Det gör ingenting
Ingenting, säger jag
med lögnens sanning
Men, av ingenting
blir det någonting, muttrade Han

Min bindel öppnar ögon
som är stängda idag
Jag försöker se
om Gud spillt blod
på marken

Men det enda jag kan se
är blomman som växer sig
starkare


/M

Den andra vägen,
den eviga vilan,
vädjar om silence.

Tiden omsluter rummet
utan början, utan slut
där händelser inte finner ut.

Det undermedvetna
drunknar
i det medvetna.

Ljuset når inte det beslöjade
genom månens, nattens
och det förflutnas öga.

Under ytan
pulserar livsblodet
i själens sinne.

Genom eldens vatten
till rosens bakgård,
viner, sub rosa.

Förseglad knackar bäraren av budet på...


/M

Källan mynnar ut
I de fyras floder
Av det saltas salta

Det magiska vattnet
Ber om läkning
Till det djupaste djupa

Av alla önskningar, önskar
Orsakernas verkan en bedjan,
Till det sköra livet

Mitt salta vatten
Kommer från en annan
Outtömlig källa

Min förbindelse över alla drömmar
Kommer i min väg,
Som i en dröm...

Varför,
Varför är jag då inte glad?


/M

Förändringens tid är här
I stillhetens stillhet
I ordning av kaos

Klockslaget , ett enda kast
Som övergår från ett skede
Till ett annat

Min tid…

Stilla i stillhetens stillhet
Där allt rusar i förvandling
Utan ett öga torrt

Jag undrar…

Är tiden en destruktiv kraft?
Små klockor som ringer i vinden?
Alltid redo till att hämtas in?

Jag kan inte påverka tidens vingslag,
Men jag kan försöka komponera
En egen melodi, i varsam rytm
Längs med förändringens tid

Då först kan jag komma överens med livet
Utan inre krig med brutalt slut
Tiden där framme knackar på
Det tar bara en annan vändning nu

Och igår, blev jag vindkysst, av en ängel


/M

Själens vara
Och inte vara
Långt därinne
Är allt annat lugnt

Vredens raseri ger hals med våldsam kraft
Greppar
Suger tag
Sliter ut smärtans hjärta
Med ett rovdjurs fasansfulla skrik
Slungar ut och ner i avgrundens svarta hål
Ut i den svarta natten

Där blir smärtans hjärta kvar
Blödande
Pulserande
Och krossat

Krypande försöker själens vara
Och inte vara
Långt därinne
Desperat gripa tag om smärtans hjärta
Sätta det på plats igen
I tomhetens gapande bröst

Nej, smärtans hjärta kan fan inte dö nu


/M

   Jag vill flyta på luft i medvind
   i något som susar förbi
   mitt i livets snabba flykt

   Jag vill se den osynliga riddaren
   röra vid, vid min sida
   och bli kysst av dess ande

   Men något skaver och slits av
   Det kämpar med krafter i motvind,
   drabbar samman i en för evig länk
   upplöst i sand och tillbaka igen,
   med stål av band

   Jag vill behålla oskulden till livet
   där mörkret rids in
   av eldens ljusklot till hjältar

   Jag vill omfamna förvirrade själar
   och släppa dessa fria
   i vindarnas vind

   Tillsammans, vi finns...


   /M

Ur det mest stillsamma
Finns det en kärlek
Som är övermäktig allt annat

Ur det mest kaotiska
Finns där ett lugn
Som bringar ordning från kaos

Ur det mest fantastiska
Finns det en sfär
Med en ingång till himlen

Och vi, vi finns här…


/M

Sanningens vågskål
blir aldrig vad vi tänkt oss.
Vägs själarna efter döden?

Jag ser solens båda blommor
i renhetens och oskuldens
tidevarv i ljuset av i morgon.
Badet av stål tar aldrig slut.
Det fasta greppet i livets sköte,
sköter inte om själens snurra.

Spelen av det dubbla
infinner sig i ett inferno,
där det faktiskt inte hör hemma.
Jag hoppas du ser.

Utom möjligheternas gränser, 
talar livet i ständiga gåtor.
Föränderligt i förändring,
från den ena dagen till den andra.
Livet, vad vill du mig?
Jag säger, säg.

Sch, det ligger i Tusenskönan...


/M

I rummet av kaos

Omfamnar hon ögonblicket

Den vassa eggen sluter sig om strupen

Inte där men här

Dimmornas förvirring stiger ut

I förklaringens ljus

Hon nämner inte det tysta

I de tidlösas sfär av det okända

Eldens skönhet brinner i stillhet

Hon känner, hon är

Flammans inre strid mot hennes kamp

Hon vänder sig försiktigt om

Under huden rusar blodet

Efter ännu av mer

Klunken av floder rinner över i munfull

Det pulserande hjärtat är under dvala

I de upphöjdas sköte och somnar in

Inte här men där

/M

När ögon ser
igenom
det osynligt
synliga

När ansikten
rör vid det skira
bortom det knappt
greppbara

När en verklighet
är en illusion
av det overkligt
verkliga

När en passion
är så uppenbar
att man kan dö
i morgon

Hur vet man då att det bara är en dröm?


/M

Flyktens vägar till någon annanstans
är inte alltid vägen ut…
Snärjd blir du i ett senare skede,
fast i smärtans skrik.
Utan att finna ut.

Renhetens hjärta är i springarens bägare,
svartare än natten i kappornas vindar.
Vem kommer till din undsättning då?

Mitt eget hjärta är förlorat i tomhetens eko.
Himlarnas salar talar till mig,
förklädda i kodernas gåtor.

Utan ådror förlorar jag tiden.
Vattenfall! Ge mig din kraft!
Andas i mina lungor!
Bär mig! Svep mig! Svälj mig!
Hel.

Någon annanstans börjar en annan väg.
Jag behöver dig imorgon.
Jag behöver dig idag.
Men var befann du dig igår?

Nils Ferlin, jag läser…

Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm
En droppe som faller
i tidernas ström

Den skimrar i regnbågens färg
en minut
Brister och faller
och drömmen är slut

Det droppar saltvatten på min kind.
Jag stänger igen orden.
Var i helvete är du nu, min renaste dröm?

Min egen utväg, var finner jag den?
Inte är det i flykten,
någon annanstans…


/M

Orsakernas verkan är inte alltid
vad det ser ut att vara.
Utan näring är vi de dödas döda.

Jag undrar,
spinner och väver livet
sitt eget öde?

Den av oss som rör vid porlande vatten
säger härifrån och nu…
Litar vi på den känslan?
Jag?

Fastnar i slöjornas kedjor.
Fria mig i ett jävla fall.
Fri från demonernas kall.
Öppna upp möjligheterna i de Vemodigas Land.
Snälla!!!

Livets fortsättning i den tillkommande världen.
Med blodet pulserande, kokande av alla minnen
stannar allt envist kvar.

Jag har börjat trampa mina egna steg
på min vandring utan sköldar.
Som en pust från dåtiden ligger det skira
framför mig, bakom mig, om mig…

Jag känner att jag börjar falla
i det fria, i det okända.
Falllet…

Morgondagen knackar mig på axeln
med början på något nytt.
De tiotusen sköna tingen säger,
Marie, du finner peace of hope
i ditt Ingenmansland…

Nej, nej – no – no!
Back to basic…
En Adagio for Strings.
Inte är det en fucking blues!

Springer och springer med hjärtat efter…

Bakom i det stilla, i rummet.
Av svärtans slöjor
döljer sig det andra jaget.

Fångad i andetagets djupa hål sugs jag upp
i en pil bortom orsakernas verkan
rakt in i själens centra av en annan blues…



/M

Det finns en hemlig skrift,
dold bakom oss.
Det finns en lögn,
inbäddad i orden.

Det finns en sanning,
endast menad för oss.
Det finns ögon som ser,
det vi vill se.

Den besudlade lögnen.

Är vi verkligen så sanna,
så rena…
att allt vi snuddar vid,
det vi kallar lögn…
blir till korn av sanning?

Allt är föränderligt.


/M

Genom Oculus du Mia,
öppnas porten till hennes verkan.
Hon vet inte vem du är
men hon ser dig…

Du tar henne i handen,
viskar ömt,
du kan färdas åt vilket håll du vill…

Verkligheten är där hon går,
där hon vill följa med i en morgondag
bortom horisontens vingslag,
utan att gömma blödande minnen.

Hon vandrar längs kustremsan,
snubblar på rullsten utan betong.
Hon blickar mot en molnfri himmel,
blundar och ber om en önskan.

Ge henne din nyckel till Pandoras ask,
utan att hon ser in i det förflutnas slask.
Hon är välvillig bakom det illvilliga.
Mottaglig i all sin skörhet.

Det återkastade ljuset
är stjärnorna runt hennes sfär.
Omgiven av eldens gnista.

Ge henne modet att ta för sig mer.
Helt klädd i svärtans vita…


/M

Köld av fasa i februari utan strid
Det blåa korsar det bruna
Vid ett hav som river murar

Där hon och någon
Möts möts
Någonstans i de naknas två

Stannar allt av då?

Djävulen rider mellan hennes revben
Utan att säga förlåt och be om lov
Judaskyssen över livets kärlek är bortom allt
Hur kommer hon nu till de Två Månarnas Land?

För vad det är värt
Hon häller kokande stål
Över alla hennes lemmar
Som lämnar djupa ringar
På ett vatten utan is

Pumpa hennes liv
Fräls henne från att falla
Down down
Under

Men inget kan rädda henne nu
Mer än hon själv
Så, hon går mot fasans köld

Utan någon sköld...


/M

Jag når ut genom mina drömmars drömmar
Men vaknar upp till en bitande sanning

Jag vill känna den inre kraften
Men famlar i skuggornas dalgång

Jag ser en tickande klocka
Men den stannade av igår

Jag önskar mig fri passage
Men halkar i en slummertunnel

Ge mig för fan ett stort V
Över allt, allt
Genom
Men jag förlorar nu

Jag sluter mina lock
I ögonblick av tid
Nej, jag är inte död
Död

Jag är…


/M

Det är oreda i mitt huvud.
Det är kaos i mitt liv.
Det är blod av ont som rinner i min själ.

Med skiljelinjer och tvära kast,
står jag inför min största utmaning.
Både som kvinna, och som människa.
Mitt i en livskris.

Nu börjar processen till ett helt nytt liv.
Nu börjar sorgen av det som kunde ha varit.
Nu börjar saknaden av en storslagen kärlek.
Som, jag faktiskt trodde fanns.

Nej, jag är inte bitter.
Jag är inte ens arg.
Jag försöker bara febrilt förstå
i all frustration, av för djupt vatten…

Ge händelser tid, säger någon.
Ge livet en chans, säger en annan.
Men jag sover hela vägen nu.

Min prins av alla tider
är en krossad illusion.
Var finns Du nu?

Jag håller på att avsluta ett kapitel och påbörja ett nytt.
Jag kör det som ett mantra, varje dag…
Som en kär vän sa,
… Marie, livet tar inte slut, det tar bara en annan vändning…

Med början av nu.


/M