Omslingrade i sina egna rum.
Dit ingen kan nå...
Sorgen är det enda som binder dom samman.
De är fångade av melankoli.
Det som återstår där i mellan, förenar dom för evigt.
Mellan himmel och jord...
I varandra.
Om varandra.
Som sanden i ett timglas...
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar